Dan Eriksson, ordförande för Det fria Sverige, var inbjuden att tala på Patriotic Alternatives konferens i Storbritannien. I sit tal tar han upp varför dagens liberala demokrati fungerar som ett skådespel där väljarna hålls upptagna medan makten flyttas bort från folket. Han talar om verkligheten där britter, liksom svenskar, är på väg att bli en minoritet i sitt eget land – men fortfarande kan vara den starkaste kraften om de börjar organisera sig utanför statens kontroll.
Dan berättar också om hur Det fria Sverige bygger verklig infrastruktur med egna hus, nätverk och företag – som ett exempel på hur frihet kan praktiseras här och nu. Talet avslutas med en uppmaning att inte fastna i splittring, utan att bygga långsiktigt för vårt folks överlevnad och framtid.
Jag bara önskar att det vore lättare att träffa likasinnade IRL i den stad man bor i först och främst men intresset för detta verkar ju minst sagt vara svalt och jag undrar litegrann var skon klämmer egentligen. Jag kan också undra varför man är med i denna förening för någon fler fri svensk måste det väl finnas i en stor stad som Uppsala ändå? Kanske integrationsprojektet gått alldeles galet för långt här, det kan jag väl förstå och inte bara beträffande olika kulturer och nationaliteter kan tilläggas. Andra städer kan vara bättre lämpade för fria svenskar än Uppsala men frågan är då vilka? Vänskap först i normal svensk gemenskap utifrån äkta svenska rötter är vad jag efterfrågar och ja - även återuppbyggnad av något från en svunnen tid. Inget extremare eller konstigare än så. Mindre nätinblandning och kränkningar med hjälp av nätet och mer gemenskap utanför nätet vore uppskattat. Lite mer som det var här i Sverige förr i tiden alltså (kan man önska utan att vara lastgammal ännu)
